Tyra fick en tumör och dog i magen innan förlossningen
Tyra Linnea Siri Gunnarsson, vår förstfödda, vår dotter och vårt allt. Den 14 mars 2022 föddes hon stilla, livet som vi visste skulle genast ändras.
I september 2021 tog jag ett första graviditetstest som visade positivt, i magen låg vår dotter. Jag och min man Filip hade bestämt oss för att börja försöka skaffa barn och vi var medvetna om att det kunde ta tid, därför blev vi båda chockade att jag var gravid inom den första månaden.
Glädjen var enorm och vi båda fylldes av ett lyckorus och en längtan efter vårt kommande barn.
Graviditeten fortlöpte som vanligt och vi gick igenom både kubtest och ett rutinultraljud som inte påvisade några avvikelser och vår tjej mådde bra. Filip och jag bestämde oss för att boka in ett 3D-ultraljud för att vi tänkte att det kunde vara roligt att ha bilderna som ett minne. Vi hade börjat fylla i en bok som hette ”När jag låg i mammas mage”, många bekanta som varit gravida tipsade om det då det var så lätt att glömma själva graviditeten. Vi tänkte då att det kunde vara roligt att ha 3D bilder på vår tjej som minne till framtiden. Dagen för vårt 3D-ultraljud var kommen och jag var då i vecka 28, jag hade en oroskänsla i magen att något inte skulle stå rätt till, jag skulle väldigt snart förstå att magkänslan hade rätt.
Under ultraljudet börjar barnmorskan ställa allmänna frågor men när hon sedan frågar om rutinultraljudet förstår jag att något är fel. Hon ser på ultraljudet att Tyras hjärta är förskjutet och hon misstänker ett diafragmabråck. En kollega till henne gör en extra kontroll och kommer fram till samma bedömning. Inom mig väcks en känsla av panik och hjälplöshet, min dotter ligger i min mage och jag kan inte göra något för att hjälpa henne. Vi informeras om att vi kommer remitteras till specialistmödravården och en läkare som kommer fastställa diagnosen, tid för detta bokas in på måndag veckan efter. Hon informerar oss också om att vi kommer förlösas i Lund med kejsarsnitt då Tyra kommer behöva opereras efter förlossningen. När måndagen kommer så vaknar jag av att vattnet går, vi åker in till förlossningen i Malmö där man konstaterar att jag har för tidigt vattenavgång. Jag har inga värkar och mår för övrigt bra och man bedömer att själva förlossningsarbetet inte har börjat och att vi därför ska flyttas över till Lund.
Den 28 februari blir jag inlagd i Lund och vi får information om att jag kommer vara fortsatt inlagd tills dess att Tyra föds och läkarna har förhoppningen om att hon ska kunna stanna i magen till iallafall april. Den första veckan innebar många undersökningar och ultraljudsundersökningar, min och Tyras läkare gör en preliminär bedömning att Tyra har ett diafragmabråck på höger sida. Något som dock var oroväckande var att Tyra hade en oförklarlig vätskeansamling i buk och huvud. Måndag den 7 mars så gör man en magnetröntgen på mig för att kunna få en så bra överblick över hennes diafragmabråck och planera inför en kommande operation. Vi får besked om att de har fastställt diagnosen till ett diafragmabråck på höger sida. På tisdagen får vi ett samtal från vår läkare som berättar att man har gått igenom bilderna från magnetröntgen på nytt och resultatet stämmer inte överens med ett diafragmabråck, de har istället upptäck att Tyra har ett teratom i bröstkorgen. Tyra har alltså en stor tumör som växer i bröstkorgen och komprimerar hennes lungor och påverkar hennes hjärta. Vätskeansamlingen man sett i hennes huvud och buk beror därför på trycket som skapas av tumören. Läkarna ger oss beskedet att Tyra måste opereras inom det första levnadsdygnet för att kunna underlätta för hennes lungfunktion och därför var målet att ha henne kvar i magen så länge som möjligt.
På onsdagen görs ett nytt ultraljud och där ser man tyvärr att vätskeansamlingen ökat avsevärt och Tyras hjärta är mer ansträngt. Vi får beskedet att hennes hjärta inte kommer orka länge till och att hon kommer somna in i magen. Varför man valde att inte förlösa henne var på grund av att hon hade inte klarat den operationsprocess som krävdes för att ta bort tumören och det hade blivit ett större lidande för henne.
Vi hade ett läkarteam i världsklass som gjorde allt i sin makt för att rädda vår dotter. Ingen av läkarna hade någonsin varit med om denna typ av teratom. De tog kontakt med andra läkare både inom Sverige och utomlands men utifrån den situation vi befann oss i så gjordes samma bedömning som våra läkare hade gjort.
Livet efter Tyra har inte varit lätt och vår sorg är fortfarande så färsk, att leva med sorg är en kamp varje dag. Många har sagt till oss att ”vi är så starka” men vad har vi egentligen för val? Om vi väljer livet så har vi inget annat val än att ta ett steg framför det andra, att försöka andas genom en bröstkorg som känns lika tung som betong.
Att förlora sitt barn förändrar dig in i själen, den jag var innan Tyra finns idag inte kvar och både jag och min man försöker hitta vem vi är och hur vår vardag ska se ut utan vår Tyra. Det är mycket i livet som förändras när du går igenom sorg, relationer och människor som du trodde alltid skulle finnas försvinner, samtidigt skapas nya relationer med personer som vågar möta dig i sorgen och inte ryggar tillbaka.
Mitt råd är att välja att omge dig med människor som vågar dela din sorg och finnas där, människor som vill prata om och minnas ditt barn. Finns det människor i ditt liv som inte kan acceptera att ditt barn som gått bort är det viktigaste i ditt liv så bör du inte lägga värdefull energi på deras liv.
Jag har tack vare sociala medier fått kontakt med både sorgconsulting och andra föräldrar som gått igenom förlusten av ett barn. Därifrån har jag fått enormt mycket stöd och förståelse som har hjälpt mig att dag för dag ta mig vidare.
Det viktigaste för oss är att Tyras liv har betydelse och hennes minne ska leva vidare genom oss och alla de människor som älskar henne. Jag vill avsluta med att rikta den största kramen till alla änglaföräldrar där ute, tillsammans minns vi våra änglar bland molnen.
/Emelie Gunnarsson
Graviditeten fortlöpte som vanligt och vi gick igenom både kubtest och ett rutinultraljud som inte påvisade några avvikelser och vår tjej mådde bra. Filip och jag bestämde oss för att boka in ett 3D-ultraljud för att vi tänkte att det kunde vara roligt att ha bilderna som ett minne. Vi hade börjat fylla i en bok som hette ”När jag låg i mammas mage”, många bekanta som varit gravida tipsade om det då det var så lätt att glömma själva graviditeten. Vi tänkte då att det kunde vara roligt att ha 3D bilder på vår tjej som minne till framtiden. Dagen för vårt 3D-ultraljud var kommen och jag var då i vecka 28, jag hade en oroskänsla i magen att något inte skulle stå rätt till, jag skulle väldigt snart förstå att magkänslan hade rätt.
Under ultraljudet börjar barnmorskan ställa allmänna frågor men när hon sedan frågar om rutinultraljudet förstår jag att något är fel. Hon ser på ultraljudet att Tyras hjärta är förskjutet och hon misstänker ett diafragmabråck. En kollega till henne gör en extra kontroll och kommer fram till samma bedömning. Inom mig väcks en känsla av panik och hjälplöshet, min dotter ligger i min mage och jag kan inte göra något för att hjälpa henne. Vi informeras om att vi kommer remitteras till specialistmödravården och en läkare som kommer fastställa diagnosen, tid för detta bokas in på måndag veckan efter. Hon informerar oss också om att vi kommer förlösas i Lund med kejsarsnitt då Tyra kommer behöva opereras efter förlossningen. När måndagen kommer så vaknar jag av att vattnet går, vi åker in till förlossningen i Malmö där man konstaterar att jag har för tidigt vattenavgång. Jag har inga värkar och mår för övrigt bra och man bedömer att själva förlossningsarbetet inte har börjat och att vi därför ska flyttas över till Lund.
Den 28 februari blir jag inlagd i Lund och vi får information om att jag kommer vara fortsatt inlagd tills dess att Tyra föds och läkarna har förhoppningen om att hon ska kunna stanna i magen till iallafall april. Den första veckan innebar många undersökningar och ultraljudsundersökningar, min och Tyras läkare gör en preliminär bedömning att Tyra har ett diafragmabråck på höger sida. Något som dock var oroväckande var att Tyra hade en oförklarlig vätskeansamling i buk och huvud. Måndag den 7 mars så gör man en magnetröntgen på mig för att kunna få en så bra överblick över hennes diafragmabråck och planera inför en kommande operation. Vi får besked om att de har fastställt diagnosen till ett diafragmabråck på höger sida. På tisdagen får vi ett samtal från vår läkare som berättar att man har gått igenom bilderna från magnetröntgen på nytt och resultatet stämmer inte överens med ett diafragmabråck, de har istället upptäck att Tyra har ett teratom i bröstkorgen. Tyra har alltså en stor tumör som växer i bröstkorgen och komprimerar hennes lungor och påverkar hennes hjärta. Vätskeansamlingen man sett i hennes huvud och buk beror därför på trycket som skapas av tumören. Läkarna ger oss beskedet att Tyra måste opereras inom det första levnadsdygnet för att kunna underlätta för hennes lungfunktion och därför var målet att ha henne kvar i magen så länge som möjligt.
På onsdagen görs ett nytt ultraljud och där ser man tyvärr att vätskeansamlingen ökat avsevärt och Tyras hjärta är mer ansträngt. Vi får beskedet att hennes hjärta inte kommer orka länge till och att hon kommer somna in i magen. Varför man valde att inte förlösa henne var på grund av att hon hade inte klarat den operationsprocess som krävdes för att ta bort tumören och det hade blivit ett större lidande för henne.
Vi hade ett läkarteam i världsklass som gjorde allt i sin makt för att rädda vår dotter. Ingen av läkarna hade någonsin varit med om denna typ av teratom. De tog kontakt med andra läkare både inom Sverige och utomlands men utifrån den situation vi befann oss i så gjordes samma bedömning som våra läkare hade gjort.
Livet efter Tyra har inte varit lätt och vår sorg är fortfarande så färsk, att leva med sorg är en kamp varje dag. Många har sagt till oss att ”vi är så starka” men vad har vi egentligen för val? Om vi väljer livet så har vi inget annat val än att ta ett steg framför det andra, att försöka andas genom en bröstkorg som känns lika tung som betong.
Att förlora sitt barn förändrar dig in i själen, den jag var innan Tyra finns idag inte kvar och både jag och min man försöker hitta vem vi är och hur vår vardag ska se ut utan vår Tyra. Det är mycket i livet som förändras när du går igenom sorg, relationer och människor som du trodde alltid skulle finnas försvinner, samtidigt skapas nya relationer med personer som vågar möta dig i sorgen och inte ryggar tillbaka.
Mitt råd är att välja att omge dig med människor som vågar dela din sorg och finnas där, människor som vill prata om och minnas ditt barn. Finns det människor i ditt liv som inte kan acceptera att ditt barn som gått bort är det viktigaste i ditt liv så bör du inte lägga värdefull energi på deras liv.
Jag har tack vare sociala medier fått kontakt med både sorgconsulting och andra föräldrar som gått igenom förlusten av ett barn. Därifrån har jag fått enormt mycket stöd och förståelse som har hjälpt mig att dag för dag ta mig vidare.
Det viktigaste för oss är att Tyras liv har betydelse och hennes minne ska leva vidare genom oss och alla de människor som älskar henne. Jag vill avsluta med att rikta den största kramen till alla änglaföräldrar där ute, tillsammans minns vi våra änglar bland molnen.
/Emelie Gunnarsson