"Jag har kämpat mycket med att ha rätt till att sörja min förlust"
Jag har vetat i cirka 8 år att jag troligtvis inte kunde få barn på egenhand på grund av sjukdom. Men i början av januari hade jag ett stort 30 årsfest med familj och vänner, såg inte alls gravid ut. Fredagen den 28 januari 2022 fick jag veta att jag var gravid, nästan halv graviditeten hade då gått, så nästan 5 av 9 månader. Förstår än idag inte hur jag kunde gå gravid så länge utan att veta om det. Inga symtom och negativ graviditetstest. Får även veta samtidigt att barnet inte lever.
Förlusten över en graviditet som jag hade inställt mig på att inte få.
Jag hamnar i ett chocktillstånd så har inte fullständigt minne från fredag till måndag eftermiddag, och det är något som jag är besviken på mig själv över, att jag inte minns hela förlossningen av mitt barn. Söndag den 30 januari klockan 17.20 föddes vår pojke som fick namnet Theo, med hjälp av lustgas och epidural. Jag väntade på att höra ett skrik men det kom inget skrik. Det är mycket sorg över ett barn som jag inte trodde att jag skulle få.
Jag har kämpat mycket med att ha rätt till att sörja min förlust. Har fått höra att jag inte har rätt att sörja eftersom jag inte visste om Theo, att jag inte ens såg gravid ut, att det inte finns ultraljudsbilder på han och att jag inte har ett fysisk barn att visa. Rädslan över att ingen kommer minnas min Theo eller för den delen prata om honom, det tar så mycket energi som man inte har.
Jag har tack och lov fina bilder på min Theo från dagarna efter förlossningen och namnceremonin. Nu såhär efteråt är det så mycket kännslor, sorg, ilska, chock men störst av allt är kärleken till min Theo.
Jag blev mamma till den vackraste änglabarn.
/ Jenny
Jag hamnar i ett chocktillstånd så har inte fullständigt minne från fredag till måndag eftermiddag, och det är något som jag är besviken på mig själv över, att jag inte minns hela förlossningen av mitt barn. Söndag den 30 januari klockan 17.20 föddes vår pojke som fick namnet Theo, med hjälp av lustgas och epidural. Jag väntade på att höra ett skrik men det kom inget skrik. Det är mycket sorg över ett barn som jag inte trodde att jag skulle få.
Jag har kämpat mycket med att ha rätt till att sörja min förlust. Har fått höra att jag inte har rätt att sörja eftersom jag inte visste om Theo, att jag inte ens såg gravid ut, att det inte finns ultraljudsbilder på han och att jag inte har ett fysisk barn att visa. Rädslan över att ingen kommer minnas min Theo eller för den delen prata om honom, det tar så mycket energi som man inte har.
Jag har tack och lov fina bilder på min Theo från dagarna efter förlossningen och namnceremonin. Nu såhär efteråt är det så mycket kännslor, sorg, ilska, chock men störst av allt är kärleken till min Theo.
Jag blev mamma till den vackraste änglabarn.
/ Jenny